Kan könsskillnader i vårdkonsumtion förklaras av sjukdomsbörda?

Kvinnor besöker öppenvården oftare än män. I en ny rapport beskriver Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) antalet besök till öppenvården i Stockholms län efter kön och ålder, och undersöker i vilken utsträckning könsskillnaderna går att förklara med skillnader i sjukdomsbörda.

Rapporten från CES visar att fler kvinnor än män har minst ett öppenvårdsbesök under år 2017 (79 % av kvinnorna jämfört med 67 % av männen) och att kvinnor har ett större antal besök per patient (drygt tio per år för kvinnor och drygt åtta för män). Totalt gör detta att kvinnor genomför 44 procent fler besök per person (8,2 jämfört med 5,7).

Könsskillnaderna varierar dock med åldern, och i åldrarna 0–10 samt 85+ år har män upp emot 20–25 procent fler öppenvårdsbesök per invånare.

Kvinnor är överrepresenterade i öppenvården i åldrarna 15–79 år. I nästan alla dessa åldrar har kvinnor också en högre sjukdomsbörda än män och mer än hälften av könsskillnaden i öppenvårdskonsumtion tycks kunna förklaras av detta.

Från det perspektivet verkar alltså kvinnors överrepresentation i öppenvården motiverad.

Hälsolitteracitet och normer möjlig förklaring

Däremot kvarstår en påtaglig könsskillnad i öppenvårdsbesök som inte förklaras av sjukdomsbörda. Inte heller i rapporten kan man säga vad detta beror på, men potentiella orsaker lyfts.

Den högre efterfrågan på öppenvård bland kvinnor skulle kunna vara ett resultat av att kvinnor är bättre på att uppfatta sjukdomssignaler, och därmed mer benägna att söka vård. Och den lägre efterfrågan bland män skulle kunna bero på könsnormer som påverkar hur benägen man som man är att reagera på sjukdomssignaler. En alternativ tolkning som lyfts i rapporten är att det finns något i hälso- och sjukvården som gör den mer tillgänglig för kvinnor än för män. Kanske samverkar förklaringar av alla tre typer.

Viktig kunskap för att utvärdera vården

Att undersöka om könsskillnader i vårdkonsumtion beror på könsskillnader i sjukdomsbörda är viktigt för att ta reda på om vården lyckas leva upp till behovs- och solidaritetsprincipen (mest resurser där behoven är störst) och till människovärdesprincipen (resurser ska fördelas oberoende av personliga egenskaper).

Kunskap om könsskillnader i vårdkonsumtion kan också vara av intresse i strävan att alla ska få den vård de behöver men inte konsumera mer vård än nödvändigt.

Publicerad 2019-06-28