Utbredd ohälsa bland dem som utsätts för våld i nära relationer

Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem som drabbar både kvinnor och män. En rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) visar att de personer som varit utsatta för relationsvåld hade en signifikant sämre självskattad hälsa, framför allt psykiskt, än de icke våldsutsatta.

Flera studier har funnit samband mellan utsatthet för relationsvåld och sämre hälsa. Relationsvåldet kan ge både fysiska och psykiska trauman som i sin tur kan orsaka psykisk ohälsa uttryckt som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest, depression, självmordsbenägenhet eller missbruk och leda till kroppsliga symtom som kronisk smärta eller mag-/tarmproblem.

Enligt Kunskapscentrum om våld i nära relationer (Stockholms läns landsting) omfattar våld i nära relationer ”alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående i både heterosexuella och samkönade relationer samt inom syskon- och andra familje- och släktrelationer.Det som kännetecknar detta våld är att den utsatta och den som använder våld har en nära relation med känslomässiga band till varandra.”

Enligt Socialstyrelsen innebär våld i nära relationer handlingar som kan vara allt ifrån subtila till grova brott. Våldet kan vara fysiskt, sexuellt eller psykiskt. Utsattheten kan även vara social genom att förövaren till exempel isolerar offret, eller materiell/ekonomiskt genom att förövaren exempelvis förstör offrets tillhörigheter. Vanvård eller försummelse är ytterligare en variant av våld i nära relationer, som kan drabba personer som är beroende av andra för vård och omsorg i vardagen.

Ta upp frågan inom fler vårdprofessioner

Kopplingen mellan utsatthet för relationsvåld och sämre hälsa kan tyda på ett behov av att fler vårdprofessioner än de som Socialstyrelsen föreskriver (mödrahälsovården, vuxen- samt barn- och ungdomspsykiatrin) ställer frågan om patienter med mindre god psykisk hälsa eller värk/smärta är eller har blivit utsatta för våld i nära relationer. Om frågan ska ställas är det också viktigt att det finns fungerande rutiner för hur detta ska ske samt för bemötande vid upptäckt och vidare hänvisning.

Publicerad 2017-04-03