Experter efterlyser modiga politiker för att stoppa fetmaepidemin

Vi behöver modiga politiker som vågar fatta hälsosamma beslut men de måste grundas på evidens. Hälsoperspektivet måste byggas in i stadsplaneringen. Det är några av slutsatserna från seminariet ”The Obesogenic Evironment” som hölls den 18 maj.

Seminariet var det första i seminarieserien Stockholm Public Health Lectures som arrangeras av Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) och  institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet. 

Ohälsosamma matvanor bakom 20 procent av sjukdomsbördan

I Stockholms län orsakas 20 procent av sjukdomsbördan av ohälsosamma matvanor, i hela landet är motsvarande siffra 28 procent.

– Det är höga siffror och något som vi faktiskt kan göra något åt. För att minska fetman har Stockholms läns landsting  bland annat beslutat om ett program för perioden 2016-2020, säger Anna Ingmansson, chef vid avdelningen för närsjukvård i Stockholms läns landsting. 

Matkulturen en av huvudorsakerna till fetmaepidemin

Vad är då själva roten till fetmaepidemin i världen? Enligt Kevin Hall, världsledande forskare inom kost och hälsa vid University of Betestda, USA, är matkulturen en av grundorsakerna. En gammal sanning är att  du går upp i vikt om du får i dig mer energi än du gör av med och tvärtom.

– Det innebär att du borde gå ner 0,5 kg per vecka om du äter 500 kcal mindre per dag. En person som väger 100 kg skulle alltså förvinna på mindre än fyra år och på fem år skulle vi bli av med all fetma i USA!

Problemet är att systemet inte fungerar så, påpekar Kevin Hall. Kroppsvikten regleras av bland annat hormoner som leptin som utsöndras från fettvävnaden och signalerar till hjärnan att sänka förbränningen när vi äter mindre. Det innebär att vi initialt tappar lite i vikt men bara tills kroppen anpassat sig. Han menar att det behövs mycket större insatser än exempelvis en läskskatt för att minska fetman.

 Matproduktionen

Kevin Hall lyfter fram matproduktionen som en av orsakerna till övervikt och fetma, och då särskilt produktionen av majs och soja och produkter som high fruktos corn syrup (HFCS), ett socker som tillverkas av majsstärkelse.

Kevin Halls budskap är tydligt:

• Vi har lyckats skapa billig, relativt välsmakande och lättillgänglig mat. Två tredjedelar av all denna mat kastas. Fetmaepidemin drivs alltså av bara en tredjedel av all den mat som vi producerar!
• Det vi väljer att massproducera och sälja billigt påverkar våra matvanor, det avgör vad vi fyller både magen och soptunnorna med, säger Kevin Hall.

Fysisk aktivitet och fetmaepidimin

Ulf Ekelund, professor vid idrottshögskolan i Oslo, beskriver samma utveckling som Kevin Hall när det gäller fetmans utbredning.

 – Vi har sett en otrolig ökning i nästan alla länder i världen från 1970-talet. Är det fysisk inaktivitet som driver den?  Många tror det eftersom fetmaepidemin sammanfaller i tid med en minskning av fysisk aktivitet.

– Det fanns ett visst statistiskt samband mellan just bukfett och fysisk inaktivitet men effektstorleken så liten så att det inte är kliniskt relevant – 0,5 mm bukfett! Fysisk aktivitet har alltså liten eller ingen effekt på kroppsvikten.

 20 minuter om dagen minskar risk

Varför ser det ut så? Kan det vara så att hög kroppsvikt leder till låg fysisk aktivitet?

 – Min uppfattning är att sambandet går i båda riktningar, att det är mycket mer komplext än vi trott tidigare. För att behålla en hälsosam kroppsvikt måste vi röra på oss en hel del dagligen.

 Finns det en koppling mellan hög fysisk aktivitet hos friska personer och låg dödlighet?

 – Ja, riskreduktionen är 45 procent mellan hög aktivitet och låg aktivitet men den största skillnaden finns mellan inaktivitet och måttlig aktivitet. 20 minuters daglig promenad eliminerade risken för ökad dödlighet. Att minska andelen fysiskt inaktiva borde alltså vara mycket viktigare än att minska andelen med fetma.

Är inte huvudorsak bakom fetmaepidemin

Ulf Ekelund sammanfattar det aktuella kunskapsläget så här:

• Låg fysisk aktivitet kan bidra till fetmaepidemin men är knappast huvudorsaken.
• Hälsovinsterna med fysisk aktivitet är odiskutabla och kan eliminera negativa hälsoeffekter av sittandet.
• Därför kan satsningar på att uppmuntra fysisk aktivitet hellre än att fokusera på viktminskning vara ett viktigt bidrag till folkhälsan.
• Utmaningen är att skifta fokus från kroppsvikt till livsstilsförändringar och se bortom vikten hos individer och befolkning.

Hur kan vi påverka utvecklingen?

Seminariet avslutades med en diskussion där de flesta frågor från publiken handlade om vilka möjligheter vi har att påverka utvecklingen med interventioner.

WHO vill att vi ska stoppa ökningen av fetma före 2025. Hur ska det gå till?
– Att minska kaloriintaget kanske inte hjälper, matens sammansättning och näringsinnehåll kan vara viktigare. Skräpmaten är billig, barnen blir nöjda och du har kanske två, tre jobb och lite tid att ägna åt matlagning. För att bidra till en förändring behöver vi forskare mer utbyte den typ av diskussioner som vi har nu, säger Kevin Hall.

Hur kan vi minska det växande socioekonomiska gapet när det gäller hälsa?
– Vi behöver modiga politiker som vågar fatta hälsosamma beslut men de måste grundas på evidens. Vår uppgift som forskare är att ta fram bra data, säger Ulf Ekelund.

Vilka interventioner kan vara effektiva?
– Politikerna måste bygga in hälsoperspektiv och fysisk aktivitet i stadsplaneringen. I Skandinavien kan man till exempel bygga in en ny infrastruktur som underlättar cykling och se till att det först man ser när man kommer in i ett nybyggt hus är trapporna och inte hissen, säger Ulf Ekelund.

Text: Gunilla Eldh

 

 

Publicerad 2018-05-30

Senast ändrad 2018-06-21